"Det var en märklig känsla.
Att flytta in hos sin lillasyster när man var trettio år gammal, det var inte riktigt vad hon hade tänkt sig.
På något sätt hade det spårat ur, stan hade sugit pengarna ur henne. Den höga hyran, butikerna, Stureplan, cigaretterna. Små utgifter som orsakade en stor känsla av hopplöshet.
Det ekonomiska pusslet som aldrig föll på plats.
Hon satt på sängen i sitt rum som nu var hennes hem. Det var läskligt att släppa den stora tvåan på Kungsholmen mot ett rum i Bromma. Idén hade verkat bra från början men nu när den förverkligats visste hon inte vad hon kände. Rädsla? Ångest? Glädje?
Förändringar medförde motstridiga känslor.
"Vill du ha kaffe?" ropade hennes syster från köket.
Hon log när hon hörde sin systers röst, lugnet spred sig i kroppen.
Kanske gick det ändå att vända situation?"
Nea
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra text! Känns verklighetstrogen på nåt sätt, hehe...
SvaraRaderaUr mitt perspektiv så skulle jag nog ha beskrivit rummet mer, så man får en känsla av ett litet, litet rum med ETT fönster, kala, vita väggar; jämfört med den stora, ljusa, fina tvåan på Holmen.
Kaffe är dock alltid ett trevligt inslag i livet! Puss
Tack för din åsikt.
SvaraRaderaFunderade på om jag skulle skriva något om med vilken otrolig kärlek systern ställt i ordning rummet. Skrubbat taket, målat, lagt in heltäckningsmatte. Men jag ändrade mig, vill koncentrera mig på kärnan i historien=P
Matta ska det självklart vara...
SvaraRaderaHeltäckningsmattA!
bra historia man förstår vart du vill komma. Men du skulle nog kunna brodera ut lite mer.
SvaraRaderaJust det. Att komma på fötter efter ett liv runt Stureplan. Kan vara svårt men hon får det säkert bättre hos syrran. Bra!
SvaraRaderaJag skulle stryka första meningen, "förändringar medförde motstridiga känslor" samt "lugnet spred sig i kroppen"!
SvaraRaderaJag satt och tänkte på att "förändringar medförde motstridiga känslor" egentligen inte tillförde något. Lät den stå kvar för att se vad ni tyckte...Skulle gått på min första instinkt!
SvaraRaderaHåller med Disco, jag hade gillat om du broderat ut mer. Kanske "tyngt"/ökat "spänningen" i storyn lite mer med vad det var (för svårigheter/liv/konsekvenser) som fått henne att flytta hem till syrran - mer än att hon gjorde av med för mkt pengar...
SvaraRaderaJag tycker du förmedlar känslan att hon är på god väg att komma på fötter, hon har kommit till insikt och trots motstridiga känslor slutar det med tillförsikt.
SvaraRaderaJag gillade det här. Inledningen var aningen styltig med många "var" och ett opersonligt "man". Men sedan flöt det på fint!
SvaraRaderaTack så jättemycket för era kommentarer!!!
SvaraRaderaJag suger åt mig, reflekterar, vrider och vänder och fortsätter att skriva=)
Tack!