En kärleksförklaring

Det finns en man som jag tycker mycket om.
Jag kan nog dra mig så långt och säga att jag älskar honom.

Tyvärr tror jag inte att mina författarkunskaper sträcker sig så långt för att kunna förklara vad jag känner för denna man.

Det enda som kommer upp är klyschor.
Han gör mig hel!
Han är världens snällaste!
Han gör mig glad!
Han finns alltid där för mig!
Han är mitt allt!
Han är vacker!
Han har stulit mitt hjärta!
Jag vill leva med honom för alltid!

Utöver detta så fyller han år idag. Trots att vi är långt ifrån varandra så älskar jag honom mer än någonsin!

Grattis till världens bästa Kristoffer som fyller tjugoåtta år idag!!!

Snart hjärtat kan vi börja leva det liv som vi vill!
Jag älskar dig!

//Nea

Tema "lov, lön, löv

Han slog en lov i området. Ja, när han var ung så sa man så, man slog en lov.
Det lilla samhället hade förändrats men delar var fortfarande likt den by där han spenderat sina somrar som pojk.
När var det han hade varit här senast? Kan det varit femtio år sedan?

Han sökte i minnet efter årtal.
Han hade varit tolv år gammal, sommaren då han kysst sin första flicka och varit på god väg att bli en man. Han hade jobbat i fiskeboden, två långa veckor i stanken och fått sjutiofem kronor för mödan.
Tolv år gammal, det måsta ha varit nittonhundraförtitvå.
Kunde det vara möjligt? Hade det redan gått sextioåtta år?

Han fortsatte sin väg genom byn, genom glada sommarminnen medans glödgade höstlöv släpte taget och sakta föll till marken.

//Nea

Tema "Tal"

Hon skriver på pappret med blyertspenna. Tittar, tänker, raderar sina tankar med kautshuck.

Uppgiftens beskrivning är enkel: att prioritera.

Uppgiftens lösning är dock mer komplex.
Vad vill hon få med i veckoschemat?
Hur många är alla måsten?
Vad är det som hon egentligen vill göra?
Hur mycket tid finns det, hur mycket tid går det åt? Samma fråga gäller pengarna.

Talen radar upp sig på pappret. Minuter och belopp.
Får det inte att gå ihop, minuter saknas, dygnet är för kort.
Pengar saknas, lönen är för låg.

Hon andas in, blundar. Vad är viktigt för henne?
Att leva, att skriva, att älska.

På pappret möts hon av tvätt, matlagning, handling, hämta på dagis, träning där det går att pressa in. Hon söker efter orden leva, skriva, älska men finner dem ej.

Hon river papparet i bitar, låtsas att världen är hennes för en stund. Hennes, om så bara för en stund.

//Nea

Tema "Trafik"

Mina tankar står still. Många på kö men ingen kommer fram.Varför är det stopp? Är det några som har krockat?
Tankarna trampar på samma ställe, trummar på ratten, sjunger med i musiken. Någon gäspar, någon får blodet att ilsket pumpa fortare.

Oljud och sirener, en hjälpande tanke är på väg!
Kön kör åt sidan, upp på refuger och ut i väggrenen för att släppa fram, släppa igenom.
Snart rullar tankarna som vanligt, flödet är återställt, kreativiteten tillbaka.

Nea

Avgrunden

Du stryker ditt hår ur pannan utan att reflektera. En rörelse som sitter i ryggmärgen men som inte längre behövs.

Jag slår undan blicken, vill inte se förtvivlan i dina ögon.
Ditt kala huvud som en ständig påminnelse om din sjukdom.
Du suckar och mitt hjärta brister.

Jag vill gråta ut min förtvivlan om en framtid utan dig. Jag vill att du tar mig i din famn, kramar mig och lovar att du blir frisk.
Men jag håller tillbaka, du vill inte prata.

Det är bara jag som gråter, i smyg för att du inte ska höra. Rädslan för framtiden, för döden, för ett liv utan dig skär i min själ.

Jag försöker vara stark, men min insats övertygar ingen. Du vet om det men vi låtsas ändå.
Jag tror att du skäms för att du inte längre orkar hålla världen på dina axlar men du har absolut inget att skämmas för.

Avgrunden mellan oss, ett djup utan slut. Jag andas in och kastar mig handlöst utför.

"Mamma, lova att du blir hel, lova att du blir frisk!"

Nea

Varför?

Tårarna rinner över mina kinder, som forsar om våren. All min sorg samlas i blöta fläckar på min kudde. Frågan varför pulserar i mitt huvud, våldtar min hjärna gång på gång. Försöker värja mig, försöker svara men förblir hjälplös mot den vrede som släppts lös i min kropp.
Om jag bara kunde svara. Varför? Varför är du borta?
Tårarna tar slut, trots min vilja att fortsätta gråta. Rädslan tar vid, skakningarna i min kropp där jag ligger på sängen i fruktan över att apatin ska ta över. Min hjärna är för tillfället lämnad ifred, blåslagen och mörbultad av mina skoningslösa tankar. Mitt enda sällskap är tystnaden som skriker ut min ensamhet. Bedövar mina öron, förblindar mina ögon. En evighet i vakuum medan min själ förblöder.
Varför?

Nea

Tema "Något som glöder"

"Hjärtat bultade hårt i bröstet, som om det försökte ta sig ut ur kroppen.
Han andades ytligt och kände upphetsningen.
Hon viskade i hans öra, skrattade mellan ordern och han märkte hennes berusning.
Vin och åtrå blandat med doft av cigaretter!
Hans kyssar som brände hennes nakna hud. Hungrigt, glödande.
Den febriga hettan mellan dem, den tilltagande längtan som otåligt krävde tillfredställning.

Nästa morgon skulle gryningens strålar vila på deras rodnande kinder av minnerna från natten."