måndag 12 april 2010

Tema "Avfall"

"Hon grät hejdlöst, kunde inte hindra sig själv.
Hon satt på trottoaren med en väska och två ICA-kassar fyllda med kläder. Det var allt hon hade fått med sig.
Vart skulle hon ta vägen? Hur hade det kunna bli så här?
Det var inte hon som hade gjort fel, varför var det då hon som skulle få ta straffet?

Hon hade inte anat något, hon hade varit helt blind. När väl sanningen uppdagades hade det kommit som en käftsmäll och sedan hade hon blivit utkastad på gatan i regnet. På samma sätt som man gjorde med avfall i ett u-land. Hon var inte värd mer än sopor i hans ögon!

Hon visste inte riktigt var den kom ifrån men ilskan kokade i henne. Den pulserade genom kroppen som en sekundär puls. Ögonen brände, hon tog djupa andetag och spände hela kroppen. Hon var redo att gå tillbaka upp och visa honom att han inte kunde behandla henne på det här sättet.

Hon ville ringa på, böna och be om att få bli insläppt.
När hon väl var inne skulle hon placera ett knä strategisk i skrevet på honom. Hårt så att hon krossade hans jävla kuk som tydligen styrde hela hans liv. När han stod framåtböjd i smärtor skulle hon ta sats, vrida runt hela höften för att få kraft i sparken. Smärtan i vristen då den träffade hans käke.
Hon blev plötsligt rädd för sina egna tankar. Skulle hon kunna skada en annan människa?"


Omarbetning av tredje stycket:
Hon kände inte igen den vrede som välde upp inom sig, så rå, så primitiv. Den pulserade genom kroppen som en sekundär puls. Ögonen brände, hon tog djupa andetag. Hon var redo att gå tillbaka upp och visa honom att han inte kunde behandla henne på det här sättet.

2 kommentarer:

  1. Det enda jag inte gillar är påståendet att hon inte vet var ilskan kommer ifrån. Gillar desto mer den sekundära pulsen, även om jag själv inte skulle använda ordet "sekundär"

    SvaraRadera
  2. Hmmm, det har du ju faktiskt rätt i. Hon vet ju mycket väl varför hon är arg.
    Jag ville förmedla att hon är en person som inte brukar bli arg, en person som måste elda upp sig i två veckor innan hon går in till chefen för att säga att hon inte är nöjd med sina arbetsuppgifter.
    Ilskan som kommer över henne är rå och instinktiv. En känsla hon inte känner igen sedan tidigare.
    Jag får funder lite kring hur jag bäst ska få fram det.
    Tack för feedbacken=D

    SvaraRadera