Tema "Skruv"

"Jag orkar inte mer. Ni förstår inte, jag kan inte ta hand om honom längre."
Hon tystnade, lyssnade i luren på vad den andre sa.
"Jag förstår, men det spelar ingen roll. Någon måste ta honom, jag kan inte göra det här längre."
Hon vädjade i luren med en rösten som knappt bar.
"Han har inte bara EN skruv lös. Det skramlar så mycket där inne och jag kan inte hantera det längre", fräst hon i luren och tände ännu en cigarett.

Kristian hade hört nog och orkade inte ta den här skiten nu.
Hans mamma var ledsen och upprörd, han hade kommit hem stenad igen. Dumt? Visst. Han borde slaggat hos en polare. Men vad skulle hon göra åt det? Egentligen? Han var vuxen nu, han kunde ta hand om sig själv. Soctanten i andra ändan av luren verkade ju inte heller vilja ha med honom att göra. Och varför skulle hon?

På rummet tog han fram en bag som han fyllde med kalsonger, strumpor och sin dator. Några par jeans, en mössa och laghoodien. I ytterfacket la han ner cigaretter, snus, iPoden, mobil, nycklar. Han log då han såg BMW-märket på en av nycklarna. En souvenir från hans senaste "heist".
Under sängen drog han fram en skolåda. Han öppnade locket och log åt innehållet. Om morsan bara visste...Brokiga sedlar fyllde lådan till bredden, närmare 45 000 kronor som han räknat om och om igen. Han hällde ner sedlarna i bagen och drog igen dragkedjan.

Han var sexton år. Hela världen låg för hans fötter. Han behövde inte henne, eller soc eller någon annan jävla hjälporganisation. Han var redo att klara sig själv!