Hon skriver på pappret med blyertspenna. Tittar, tänker, raderar sina tankar med kautshuck.
Uppgiftens beskrivning är enkel: att prioritera.
Uppgiftens lösning är dock mer komplex.
Vad vill hon få med i veckoschemat?
Hur många är alla måsten?
Vad är det som hon egentligen vill göra?
Hur mycket tid finns det, hur mycket tid går det åt? Samma fråga gäller pengarna.
Talen radar upp sig på pappret. Minuter och belopp.
Får det inte att gå ihop, minuter saknas, dygnet är för kort.
Pengar saknas, lönen är för låg.
Hon andas in, blundar. Vad är viktigt för henne?
Att leva, att skriva, att älska.
På pappret möts hon av tvätt, matlagning, handling, hämta på dagis, träning där det går att pressa in. Hon söker efter orden leva, skriva, älska men finner dem ej.
Hon river papparet i bitar, låtsas att världen är hennes för en stund. Hennes, om så bara för en stund.
//Nea
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jättebra, särskilt sista meningen tycker jag om!
SvaraRaderaJa, jättebra.
SvaraRaderaHaha, jättebra. Och jag som skrev i puffkommentaren att jag inte fattade hur alla hann skriva ;) Prioritering...
SvaraRaderaEn text som berör och som många nog kan känna igen sig i.
SvaraRadera