tisdag 14 september 2010

Varför?

Tårarna rinner över mina kinder, som forsar om våren. All min sorg samlas i blöta fläckar på min kudde. Frågan varför pulserar i mitt huvud, våldtar min hjärna gång på gång. Försöker värja mig, försöker svara men förblir hjälplös mot den vrede som släppts lös i min kropp.
Om jag bara kunde svara. Varför? Varför är du borta?
Tårarna tar slut, trots min vilja att fortsätta gråta. Rädslan tar vid, skakningarna i min kropp där jag ligger på sängen i fruktan över att apatin ska ta över. Min hjärna är för tillfället lämnad ifred, blåslagen och mörbultad av mina skoningslösa tankar. Mitt enda sällskap är tystnaden som skriker ut min ensamhet. Bedövar mina öron, förblindar mina ögon. En evighet i vakuum medan min själ förblöder.
Varför?

Nea

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar