Tema "Ängslan"

Petra tittade på knytet i vagnen.
Barnet log mot henne och sträckte ut en liten hand i luften. Petra skrattade och mötte barnets fingrar med sina egna. Vilket välskapt litet mirakel!

Hon fortsatte längs gatan med vagnen framför sig. Ögonen vilade på den skära lilla klumpen som hon ännu inte gett något namn.
"Är du en Sarah?" frågade hon. "Jo, nog allt är du det."

***

Kvinnan vid busshållplatsen log varmt mot henne.
Det var länge sedan någon lett och Petra var osäker på vad hon förväntades göra.
Hon log blygt tillbaka.
"Är det en pojke eller flicka?"
"Det är en flicka", sa hon. "Sarah."
För första gången på mycket länge mötte hon en annan människas blick.
"Hur gammal är hon?"
"Tre månader."
"Det var en söt liten flicka", sa kvinnan och log ännu ett varmt leende.

När bussen stannade steg hon på i mitten.
"Vilken liten sötnos", sa en man bredvid henne och nickade menande mot vagnen.
Hon var förvånad och hänförd. Människor såg henne. Vagnen med det lilla byltet hade gett henne något hon aldrig upplevt, acceptans.

Petra visste att allt var en lögn, att allt snart skulle ta slut. När skulle det hända? Om några minuter? Timmar? Dagar? Hon förstod att Sarahs mamma skulle kontakta polisen.
Bestämt sköt hon ängslan åt sidan. Just nu ville hon njuta av varje sekund.
Njuta av att någon för första gången var beroende av henne.